Kan man ha PMS i menopaus…?

20150808_163936Det är sannerligen ingen lek att vara kvinna. Hormonerna går upp och hormonerna går ner. De påverkar våra kroppars form, våra hjärnor, våra sömncykler, hur vi reagerar på stress, och på vad andra säger till oss, reaktion på situationer i livet – allt det där vardagliga vi alla lever i hela tiden.

Så länge man har kvar sin menscykel med hyfsad regelbudenhet, kan man åtminstone ha en chans att förstå varför man vissa veckor i månaden inte känner igen sig själv. Samtidigt är det så anmärkningsvärt att vi kvinnor lyckas glömma hur det brukar vara varenda menscykel, trots att vi kanske t o m antecknar i kalendern att nu är det PMS period. Det är som att någon djävul tar över kroppen och reaktionerna. Man blir ledsen, får ångest, deppig för struntsaker, kan bli rasande för ingenting. Vissa gör slut med sin partner, skäller på barnen, blir osams med kollegorna på jobbet – allt är bara skit.

Mitt senaste år som kvinna har kännetecknats av ett trevande menopaus år. Försöka få ordning på de bioidentiska hormontillskotten som jag valt att använda, gå in i en ny fas som kvinna och åtnjuta blödningsfrihet. Men plötsligt kan en blödning komma man inte hade en aning om, när man dessutom för länge sen slängt alla mensskydd och trott att allt var över. Sömnen trasslar, man glömmer lättare, det tar kraft att hitta sig själv i sin nya menopaus fas. Man ser mer kritiskt på sina relationer, ifrågasätter, sätter mer gränser, kanske inte är lika följsam längre – om man varit en sådan person tidigare. Troligen rätt sunt ändå att mera välja sin egen väg.

Min absoluta övertygelse är att kroppen har ett ”mensminne”. Man har någon form av cykel fast cykeln är borta, om du förstår. Och det jag märkt är att det uppstår någon form av cyklisk PMS fortfarande fast man inte har en chans att kunna förutse den, för ”kalenderfunktionen” använder man ju inte längre.

Jag undervisar och föreläser kring hormoner och kvinnohälsa. På mina föreläsningar har några äldre kvinnor berättat för mig att det är just så här. Någon gång i månaden svullnar kroppen, man blir mer känslig, kan få värk och ömhet över äggstockarna – fast man varit i menopaus c a 15-20 år. Det vore intressant att kunna mäta denna sena hormonpåverkan i kroppen, vad som verkligen sker när äldre kvinnor känner av dessa förändringar.

Nyligen skrev jag ett mail som inte var särskilt balanserat utformat, påverkad av känslor, oro, irritation. Samma dag lyssnade jag på en viss musiklåt på radion och föll i gråt av minnen den skapar i mig. Så känslig är jag inte annars, det måste vara något annat som händer. Så här några dagar senare kan jag se mönstret, det har hänt förr. Kan ju bocka av lite andra tecken i kroppen också så här efteråt, som värk och svullnad. Kan det ha varit min menopaus-PMS-period som kom för augusti ?

Sannolikt ja ! Men med den vetskapen så kan jag ju utöva lite mer självmedkänsla nästa gång dessa dagar uppstår och kanske be om ursäkt och förhoppningsvis få förståelse från den det drabbar. Vara lite extra snäll mot mig själv och bara vara trygg i vetskapen att det går över. Hoppas bara att jag inte ställer till värre saker som får långtgående följder nästa månad 🙂

Det här inlägget postades i Bioidentiska hormoner, Könshormoner, Livskompetens, Okategoriserade, Signalsubstanser, Sömn, Stresshormoner. Bokmärk permalänken.